Motvind bygger karaktär...

...både i livet och under cykelpassen. Det kan vara en stukad fot just när intervallerna kändes som bäst eller kanske bara en pinande, aldrig avtagande vind som tvingar oss att knyta plastpåsar runt fötterna för att hålla värmen uppe.

Nog klagat, framför allt har vi haft fortsatt kanonfina pass och träningsdagar. Rubin och hans gäng har förgyllt tillvaron för oss med gemensamma träningspass, tävlingsutflykter och goda middagar och resten av dagarna håller vi stämningen själva utan problem.

Annie har visat sig vara en låtsastvilling till Jenni när det gäller filmval, humor, träningsfrenesi och mycket annat. Det är inte utan vemod vi kommer att vinka av henne om några dagar...


Annie huttrar igång inför morgonens intervallpass i alligatorparken...



...medan Fredrik njuter i solen.



Såväl gammal som ung deltog i aktiviteten.



Uppvärmning inför passet



Storlöparen Rubin McRae körde som synes med 20 kilos ryggsäck för att ge oss andra en chans.


Så här glada och nöjda såg vi ut inför cykelpasset i torsdags


Och så här efter att ha dragit i oss avgaser från monstertruckar och kolkraftverk...

Slut på fulvädret!

Hej hopp,

nu har det gått några dagar till och vi matar in bra träningsdagar och mycket slappande däremellan. Hittills har det varit lite synd om oss, vi har bara haft 10-15 grader vissa dagar och nån gång har det till och med regnat. Men nu verkar det vara slut på fulvädret, vi har haft några dagar med dryga 20 och härligt värmande sol...förmodligen blir det bara bättre och bättre nu. Annie har skaffat sig den coolaste solbrännan, hennes stora solglasögon har gett henne en "Björnligan-mask" som inte går av för hackor. Vi hoppas kunna återkomma med en bild...


Cyklingen är något som verkligen fått sig ett lyft nu på sistone, dels för att vi skaffat oss lite starkare ben men framför allt på grund av vädret. Att kunna rulla ut i bara linne och kortbrallor och ändå svettas på cykeln slår det mesta. Vi har hittat riktigt fina cykelrundor nu, det flyter på bra och även om trafiken är snabb och tung så tar bilisterna oftast väldigt bra hänsyn (förmodligen mer för sin egen skull än för vår men det spelar mindre roll). Florida är ju som bekant väldigt platt men just i våra kvarter har vi en del små backar att klättra i och även några mastiga broar som tar någon minut att köra uppför. En bra uppfinning här är att man får svänga höger mot rött om man bara lämnar företräde, det gör att vi får bra flyt i cyklingen utan en massa stopp.

På tävlingsfronten har det varit ganska lugnt än så länge, vi har kört något smålopp som avbrott i träningen men inget som det storsatsats på. Nu är i alla fall jag och Micke anmälda till Gate River Run, amerikanska mästerskapen på 15 km som går den 13 mars. Det brukar vara 20 killar som gör under 45 minuter där så det blir hård konkurrens... Dess förinnan hoppas jag hinna med ett litet duathlon den 7 mars, men huvudtävlingen under resan för min del blir Powerman Alabama, också ett duathlonrace men på sträckan 10km löp, 60 km cykel, 10 km löp. Även det är ett amerikanskt mästerskap så det ska bli riktigt kul att få köra mot de bästa jänkarna. Dan innan hemresan rundar vi av med "Navy Run", en pannkaksplatt 10 km inne på en militärförläggning. Mitt landsvägspers från ifjol är från just det loppet.

Önskemål har inkommit från vissa håll om mer siffror och träningsrapporter, jag lovar att återkomma med en träningsvecka inom kort och ska försöka övertala de andra att bidra med lite också.

Konstigheter

Saker här som är konstiga...

Den godaste glassen köps på det lokala...apoteket. Där hittas även cigaretter och färskt bröd.

Små förpackningar har lägre kilopris än stora. Och det är dyrare att hyra bil i en månad än att hyra en vecka i taget fyra gånger.

Matbutikerna har en kille som packar dina påsar, en som kör ut vagnen på parkeringen och en tredje som hämtar tillbaka vagnarna som lämnats på parkeringen. Dessutom finns det "låne-elrullstolar" för de jänkare som är så feta att de inte pallar att gå omkring i de enorma butikerna. En storrökande lirare gav oss ett beundrande "Ohh, hard core!" när vi tog några påsar i handen och bar dem direkt ut till bilen från kassan.

Efter målgång på löpartävlingarna serveras sportdryck, öl och bagels. Kön är alltid längst till ölen...

Vardaglighet 1: Var och varannan man möter säger "hey, how are you" utan att förvänta sig eller ens ge utrymme för ett svar.

Vardaglighet 2: Småpengarna heter penny, nickle, dime och quarter och man får själv lista ut vad som är vad eftersom valören inte alltid står på mynten.

Och så det här med prylar...har man inte en bil som drar minst 2 liter milen så är man en tönt. Om man frivilligt cyklar en sträcka längre 200 meter istället för att ta bilen är domen densamma. Bor man i lägenhet istället för hus så är man en loser och deltar inte i samhället på samma sätt som en riktig människa.

Vilodag

Ingen träning idag, vi har fokuserat på att göra så lite som möjligt rent fysiskt. OS har ju börjat som bekant och vi lyckades ratta in en kanal som visade Kallas guldrace och Hellners fight om bronset. Många reklampauser med information om diverse flottiga hamburgare och supereffektiva rengöringsmedel...men däremellan fick vi se lite svenskt stål.

Nu har Rubin kommit med ett gäng så vi åkte och hälsade på dem under kvällen och bjöd över dem till ett tröskelpass i alligatorparken imorgon.

Just ja, sen har ju två av oss tävlat också. Micke och Annie tog hem herr- respektive damklassen vid lördagens Swoop the Loop 5km. Skapliga tider för båda trots hård vind och lite klen konkurrens. Jag och Jenni joggade vid sidan om och hejade fram löparna.

Om tjejerna får bestämma kommer kvällen nu att rundas av med en lättsmält, svensk film på vår hemmabio. Imorgon kör vi igen!

Lokalkändisar...

Länk till en liten artikel efter helgens piratlopp: http://www.ameliaislandrunners.com/archive/por10report.htm samt några bilder. Mickes sista lopp iklädd Prefontaine-mustaschen, vi får se vad det innebär inför nästa race.

Cykeltur

En vecka har gått sedan jag anlände till Jacksonville och dagarna har rullat på snabbt här. Någon dag efter att jag hade anlänt läste jag i tidningen att en man hade blivit dödad av en haj här i Florida, jag som är livrädd för hajar, hur ska det här gå tänkte jag. Men inte nog med det så fick jag också reda på att det varnas för alligatorer i skogen där vi springer. Varken någon haj eller alligator har setts till men dock träffade jag och Micke på en död armadillo utmed vägkanten igår på vårt cykelpass. Jag hade hört talas om att Micke hade sett en armadillo tidigare men trodde mest det var någon fantasidjur som han själv fantiserat ihop. För er som inte vet vad en armadillo är så är det ett bältdjur. Läs mer här:http://sv.wikipedia.org/wiki/B%C3%A4ltdjur Efter lite efterforskning av Stefan så fick vi svaret på varför den låg död utmed vägkanten. Anledningen till detta är att när den blir rädd så hoppar den högt och då i höjd med kofångaren på bilarna och så dör den.
Om jag går vidare och berättar lite mer kring vår tur igår så bjöds det på riktigt fint och härligt väder. Vi cyklade utmed havet på nog den längsta raka vägen som jag någonsin har cyklat på. Utmed vägen låg det stora och lyxiga hus. Vi njöt! //Annie

Race Day!

Tidigt, tidigt i ottan ringde klockan. Uppstigning och avresa till Fernandina beach och 10 km-loppet Pirates On The Run. Micke och jag tävlade och Jenni, Annie och Stefan åkte med som supporters och fotografer.

Hela staden hade tagit pirat-grejen på fullaste allvar och klätt ut sig och även släpat dit ett fullstort piratskepp. Starten gick och som vanligt satsade ett gäng juniora hemmalöpare hårt de första 300 meterna för att sedan dö i varierande grad och takt. Micke höll sig dock lugn och även jag hade en sansad öppning. Efter drygt en mile (1609m) övergavs asfalten och vi klev in på en kostig med gräs och lera om vartannat. Halvvägs in i loppet fanns en vändpunkt och sen var det i stort sett samma väg tillbaka. Där fick man på gott och ont möta de andra löparna samt springa om de som vänt tidigare (de som valde 5 km-alternativet). Många hejarop blev det men också kryssande mellan barnvagnar, hundkoppel och mer eller mindre trinda damstjärtar i bredd.

Det var kul att se Mickes målgång, han har gjort stora framsteg både teknik- och fartmässigt och sprang under 36 min trots en väldigt långsam bana (blåst, lera etc.). Efter snudd på två timmars väntan fick vi båda kliva upp och ta emot pris, varsin plakett i jätteformat...vilket föranleder nedanstående lista över mest oönskade priser vid tävling:

1. Stor pokal eller dyl.
2. Liten pokal eller dyl.
3. Oanvändbar pryl (termos, lakanset med obskyrt mönster, tröja stl XL etc)

... och mest önskade:
1. $$$
2. Presentkort
3. Användbar pryl (välja från ett bord som helst ska innehålla något annat än förra årets ratade eller återlämnade priser.)

För tävlande under 12 år kan den översta listan istället användas som önskelista vid tävling...!

Resultat finns här: http://www.1stplacesports.com/pirates1010kres.htm och bilder och filmer hittar ni nedan:


Starten har gått.


Fredrik går i mål.


"Pre" går i mål.

Jack Sparrow ville såklart bli fotad ihop med oss.

Fredrik aka. Sverker O lägger priserna på tunnan.

Bra träningsrytm för alla

Aj aj, nu har det varit lite dåligt med uppdateringar på bloggen... Men det beror i första hand på att vi alla varit hela, friska och kommit in i en riktigt bra träningsrytm och därmed inte haft tid för annat. Dagarna är ganska lika varandra med träning, vila och mat i invanda mönster. Kan låta tråkigt för den oinvigde men dessa veckor är precis vad man vill ha för att lägga en bra grund för kommande säsong.

I måndags kom Annie, triathlet från Falun/I2 IF Karlstad, inflygande och så blev vi fem i gänget. Micke fick en sparringpartner i bassängen och Jenni en kompis att kolla svenska såpor med, så Annie smälter in bra i gänget.

Imorgon är det tävlingsdags för mig och Micke. "Pirates on the Run" står på schemat, ett 10 km terränglopp i grannstaden. Start 08.30 vilket är helt normalt med amerikanska mått mätt...vissa saker är bättre hemma än här och vice verca...mer om det i ett separat inlägg tänkte jag. Tävlingsrapport kommer så fort som möjligt efter loppet!