Hemma

Som ni förstår är vi nu hemma sedan ett par veckor och säsongen här hemma har startat lite smått med Väsby Duathlon som första deltävling i Duathloncupen.
Nu blir det nog lite lugnt med skrivandet ett tag, men vi satsar på ett nytt läger i samma regi till nästa år och då drar vi nog igång skrivandet också. Tack för er uppmärksamhet alla läsare!
// Fredrik, Jenni, Micke, Stefan, Annie

Sista dagen: Navy Run

Kort rapport, bortförklaringarna får vi rada upp senare... Den lättsprungna men troligen något för långa 10-km-banan på militärbasen gick rätt segt idag. Jag vann loppet på 32.33 och Micke var trea på 35.54
Kompletta resultat

Nu återstår bara avslutningsfest och hemresa. Måndag 12.10 landar vi på svensk mark efter 81 dagar i Jacksonville.

Steak night

As a courtesy to our hosting couple Owen and Jo and to Jo's parents Lynda and John who invited us for dinner yesterday, this post is written in english.

This year's trip hasn't just been a training camp, it's been ten weeks display of friendship and generosity from the "nice Shotts" and a lot of other people in their surroundings. This is something we all have been feeling every single day of the stay, but yesterdays steak dinner at Jo's parents Lynda and John represents it very well and since Lynda is a semi-pro photographer, we also got some nice pictures to show you some proof.

Thank you so much guys for this time! And be aware, if you say one more time that we are welcome back, there's a big risk we will knock on your door next year too...


Mikey -always hungry!

John and Mikey




This night's training session

All of a sudden an orange started growing from Mikey's nose and we had to ease down


Steak night including baked sweet potatoes, the moment we all had been waiting for

Ljuset i tunneln

Idag hade jag hoppats att få redovisa en stark insats vid Powerman Alabama, en duathlon på distansen 10+60+10km som jag tror hade passat mig som hand i handske.

Tyvärr har jag en väl dokumenterad grav utvecklingsstörning som omöjliggör all kartläsning och navigering, så när jag var på väg till bussen som skulle ta mig mellan Florida och Alabama och stötte på en avstängd bro, då förstod jag att det var fara å färde. Mycket riktigt missade jag busseländet och lyckades inte hitta någon plan B i form av flygbolag som var villigt att ta med min cykel som bagage.

Så det blev till att gråta en skvätt och tycka synd om sig själv en dag och sen dra igång träningen igen. Formtoppningen verkar jag i alla fall ha fått till, de senaste dagarna har träningen flutit på riktigt bra. Nu får det bli att ta sikte på tävlingar i slutet av april istället.



Som plåster på såren åkte vi och tog en texasburgare (glutenfri=utan bröd för mig) samt köpte prisvärd yoghurtglass a´ 50 kr.


Vi har precis gått in i sista veckan av lägret, sammantaget har det varit otroligt lyckat med väldigt bra träningskompisar, härligt kvällsumgänge, fint väder och roliga träningstävlingar. Nu närmar sig tävlinssäsongen och det ska bli kul att se både egna och andras prestationsnivå samt att komma ut på alla gemensamma träningar och tävlingar och träffa alla igen. Förutsättningarna där hemma verkar ha hyfsat till sig, snön smälter och fåglarna börjar kvittra. Hoppas att det ska gå att cykla ute så att man slipper gå ner i källaren och pressa trainer alltför mycket.

Micke och jag tar nu sikte på "Navy Run", ett 10 km-lopp inne på en militärbas. Det går av stapeln på lördag (i vanlig ordning start i svinottan) och vi lär återkomma med en rapport därefter om inte innan. Fram till dess blir det att njuta av ett fantastiskt väder, 25 grader och sol lär vi inte ha hemma riktigt än.

Till sist vill jag uppmana alla att gå in på www.duathlon.se och kolla programmet för vårens tävlingar. Välkomna dit antingen som deltagare eller publik!

Intensiv tävlingshelg

Tyvärr verkar inte en enda av oss ha något som helst japanskt blod i kroppen. Närhelst en kamera behövs som bäst står vi där utan eller med tomt batteri. I lördags sprang jag ett 5 km-lopp i grannstaden S:t Augustine och startfältet hade varit ett fint objekt för bloggen. Eftersom det var en liten slant i prispengar hade jag räknat med skapligt motstånd men när starten närmade sig och segeraspiranterna tåade linjen visade det sig att så inte var fallet. Till höger om mig hade jag ett gäng övertända 12-åringar samt en kille med 30 kilos övervikt iklädd badshorts och på min vänstra sida en 15-årig lirare som tänkte avverka de 5 kilometerna asfalt iklädd spikskor som han hade köpt för 10$ dagen innan loppet. En minut före start klev dessutom Farmor Anka och hennes storasyster fram steget framför mig för att ha fritt synfält...hade Micke haft kameran redo då så hade jag nog haft svårt att hålla mig för skratt. Nåväl, starten gick och var och en rullade iväg i sin egen takt. De första 30 sekunderna hörde jag raspandet från spikskokillen, jag såg honom sedan aldrig gå i mål. Jag sprang "Lighthouse Run" även i fjol och lyckades kapa några sekunder på den tiden, resultat finns här . Micke hängde med som uppskattat sällskap och fick ägna eftermiddagen (landets enda eftermiddagslopp?) åt att sola, äta banan, skandera amerikanska hejaramsor samt ta emot en hel del cred av folk som trodde att han sprungit loppet.

Därefter åkte vi återigen till Steve Curran och hjälpte till med att sätta upp pilar och skyltar inför söndagen. Dagen efter var det nämligen dags för en duathlon i hans hemtrakter. Sträckan här var 2.4 Miles löpning+14 Miles cykel+2.4 Miles löpning. (3.86+22.5+3.86km)
Med tanke på vilka vrålåk som återfanns i växlingsområdet trodde jag att motståndet kunde bli hårt. Jag fick en ganska bra lucka ut från första löpningen och kunde hålla en kontrollerad fart på cykeln och ändå dra ifrån lite. Jag hade sen bra krafter kvar till sista löpet och kunde faktiskt springa lite fortare där än på startsträckan. Resultat
Bilder från loppet (klicka på länk, fyll i datum 3/21/2010, välj översta loppet och BIB 53)
Morgonen slutade med missad prisutdelning p.g.a. att jag och Micke satt och huttrade i bilen för att undkomma regnet men sen styrde vi hem till familjen Curran och fick lite mat i magen innan vi åkte och simmade en stund.

Sedan i torsdags är vi helt tjejlösa eftersom Jenni var tvungen att avsluta lägret ett par veckor innan mig, Micke och Stefan. Jag tror inte att jag är helt ensam om att sakna Jenni...vissa saker funkar faktiskt lite bättre när tjejerna får bestämma. Fördelar är att det blir lättare att ta sköna sovmorgnar och att kvällarna kan ägnas åt riktig underhållning istället får romantiska komedier.

Gräspass med Mo

Vinnaren i årets Gate River Run heter Mo Trafeh, hann stack direkt från startskottet, passerade 5 km på 14.04, milen på 28.18 och var i mål på 42.58min, nästan minuten före näste man. Nu till helgen springer han New York halvmarathon tillsammans med Gebrselassie och grabbarna och siktar på en tid under 61 minuter. Igår fick vi chansen att träna ett pass med honom, för honom var det ett lätt fartlekspass inför helgens lopp vilket var en förutsättning för att vi ens skulle kunna hålla oss i närheten. Det blev ett 8x2 minuterspass på en gräsplan vilket gjorde att vi kunde skära kurvorna lite för att täppa till den lucka han ibland skaffade sig på långsidorna. Det blev ett riktigt roligt pass där vi lyckades hålla ihop gruppen bra (Mo, jag, Micke, Owen) trots allt. Mo var såklart snäppet vassare på intervallerna men istället klart långsammast på uppvärmning, nerjogg och vilojoggen...lite afrikanskt kynne på Marockofödde Mo...ingen stress när det inte behövdes.

När gången bli tuff, då börjar tuffingarna att gå...

...nä, ofta funkar det inte med en rak översättning av engelska uttryck till svenska. Men efter ett antal veckor här är det lätt hänt att man kläcker ur sig helt imbecilla grejer i stil med rubriken ovan (When the going gets tough, the tough get going). När vi i helgen hjälpte till med lite jobb vid löparmässan (notera att jag inte säger "expon") inför Gate River Run skulle vi få lite kläder och prylar som tack för hjälpen. Jenni hade siktat in sig på ett par kompressionsstrumpor men kom hem med något helt annat. Jag frågade varför och fick det härliga svaret "Nej, strumptanten var helt ute ur strumpor" ..."out of socks". Sedan tidigare läger i Kalifornien hos min kompis Johan som också "plockat upp" en hel del språkliga halvmesyrer (ibland avsiktligt, ibland inte) så har jag lärt mig att njuta i fulla drag av de nya kreationer som kan uppstå.


Jenni och Jo, ej ute ur strumpor

Så i lördags var det tävlingsdags för mig och Micke, Gate River Run tillika amerikanskt mästerskap på 15 km avgörs på en rätt tuff bana i centrala delarna av Jacksonville, med två kilometer kvar ska man till exempel ta sig över en bro bestående av ca 800 meter uppför, 100 meter slätt och sen 800 meter utför. Jag (och ca 15000 andra) sprang loppet i fjol men för Micke var det debut och även om jag varnat honom lite innan så gick han som vanligt "all in". Jag fick ett bra lopp där 5:orna passerades enligt 16.42-33.26-50.18 vilket var några få sekunder sämre än i fjol men i år var det mer vind och värme vilket antyds av att min placering var 52 i år jämfört med 66 i fjol och i år var det bara topp-10 som gick under 45 minuter medan 20 killar gjorde det i fjol. Micke hade en hård dag på jobbet och en tuff träningsvecka bakom sig. Hans mål var att hålla 5:orna på 18 minuter styck vilket funkade i 10 km men sista femman inklusive bron blev lite tuffare och sluttiden landade på 55.37min.


I mål på 50.18 flankerad av loppets speaker Paul "Mad Man" McRae


Micke i mål på 55.37, aningen aningen sliten

Efter loppet var det traditionell After Run-fest, deltagandet var ganska varierat och nedanstående bild får manifestera geisten hos oss som sprungit:

Deena, party animal

I Ravens fotspår

För att glömma våra sorger över Annie:s hemfärd åkte jag och Stefan i söndags ner till springbreak-meckat Miami. Där skulle vi hälsa på min gamla barndomsvän Martin som bor tillsammans med två andra killar i ett lägenhetshus i Sunny Isles mellan FT Lauderdale och Miami. Bilresan ner var bland det tråkigaste vi gjort med 6 timmar på motorvägen, som tur var kompenserades bilfärden med några riktigt fina dagar. Även om det blev träning i Miami i form av löpning längs South beach och simning i FT Lauderdale så var det skönt med ett avbrott från rutinerna i Jacksonville. Hård tillvaro man har när man tar semester från semestern..

South Beach


Restaurang Tequila

Om någon har vägarna förbi Miami så se till att inte missa dessa höjdpunkter:


1. ”Burger & Beer Joint”, 1766 Bay Road. Världens bästa hamburgare, helt sant, Martin hade förberett oss men vi var ändå inte förberedda..
2. ”Raven run”, killen har sprungit 8 miles på South beach varje dag sedan 1975, exakt samma tid. Ingen periodisering där inte!
3. ”FT Lauderdale Aquatics center”, det finns inte mycket som går upp mot simning i långbana utomhus i solen. Dessutom finns det en uppfinning i Nobelpris-klass som torkar dina badbyxor på fem sekunder, när kommer den till Sverige??


Fort Lauderdale Aquatics center


Badbyxtorken

Andra tips är att lägga i en högre växel på löpturen när du kommer in på nudiststranden på Sunny Isles, inse dina begränsningar avseende ”Line-dancing” och använd solkräm...

Vi passar på att rikta ett stort tack till Martin och hans rummisar för sovplatsen i deras grymma lägenhet.


Martins balkong på 12:e våningen

När vi tröttnat på paraplydrinkar och sportbilar var det ändå skönt att komma ”hem” till Jacksonville igen. Fredrik har ju tydligen presterat lite tider som ska slås..


Apropå Annie:s hemfärd så tycker vi alla att det är väldigt tråkigt att hon åkt hem, men vi är glada att hon var här. Här kommer min lista på topp-5 ”Annie-moments” under resan:


1. 90 minuter cykling i ösregn, motströms i backarna. Humöret hölls på topp i motsats till kroppstemperaturen.
2. Att varken Annie eller Jenni insett att de använt balsam istället för schampoo i tre veckor, skärpning tjejer!
3. Dubbelsegern i Swoop the Loop 5k.
4. Första cykelturen längs Ponte Vedra.
5. Annie:s misshandel av mig och Fredrik under vår ”triathlonspecifika simträning”.

Annie, vi hoppas du håller motivationen på topp i Sverige så ses vi när vi kommer hem!
//Micke

Back in business

Medan Micke och Stefan fortsätter att spana in tjejer, hänga på beachen, dricka paraplydrinkar och köra sportbil har jag och Jenni dragit igång träningen på allvar igen. I förmiddags var det 10.2 km alligatortröskelpass för mig medan Jenni sprang distans och körde styrka. Mina 6 st 1700m-varv gick på 6.10 i snitt vilket inte lär skrämma slag på konkurrenterna direkt, men det är en väldigt knixig och backig bana med mjukt underlag och vissa sandpartier så för mig var det helt OK.

Tack vare Jennis disciplin kom vi ut på eftermiddagspasset redan vid 13.30 innan skolbussar och monstertruckar förpestade tillvaron och cykelstråken alltför mycket. Vi värmde upp och startade sedan med en långintervall på knappa 20 minuter. Därefter 2 varv a´7.75 km med 3 st 90-graderskurvor och några hyfsade backar, mina tider var 11.24 resp. 11.07 med tempocykel men utan övrig tempoutrustning (snitt 41-42km/h). Som avslutning körde vi 2 varv på vår 3.16km långa GP-runda som har 2st 180-gradare i rondell och 2 st 90-graderskurvor. Tiderna här blev 4.48 resp 4.44min (39-40km/h). Jenni körde också på bra men behåller tiderna för sig själv.

Intressant upplevelse: under mina mellanlånga intervaller lyckades jag göra en "Wickström", dvs pga dåligt åtskruvad sadelstolpe sjönk sadeln plötsligt 2cm ner till bottenläge och därefter fick jag faktiskt en bättre sittställning och kunde trycka på bättre under resten av passet.

Redan strax efter 3 var vi alltså klara med dagens andra pass och kunde ta en liten shoppingtur och passa på att bjuda vårt värdpar Owen och Jo på en fin middag. På torsdag väntar arbete, hör och häpna...Owen och Jo som har en löparbutik vill ha lite hjälp under mässan som pågår torsdag-lördag inför stans stora evenemang Gate River Run=Amerikanska mästerskapen på 15 km landsväg. Veckan avslutas med att jag och Micke springer loppet, målet för min del blir att underskrida fjolårets 50.08min och kanske också undvika tjejstryk.
// Jenni och Fredrik

Ponte Vedra Beach

Helgen som gick har jag och Jenni spenderat vid Ponte Vedra Beach, inbjudna av triathleten Stephen Curran som anordnar en duathlontävling om två veckor. Den tänkte jag köra och nu fick vi chansen att se banan två veckor i förväg och dessutom fick vi fantastiska dagar hos familjen Curran. Inte ens jag kunde hålla mig ifrån att dra några längder i utomhuspoolen på deras country club där inträdesavgiften var en engångssumma på 75.000 kr och en årsavgift på 18.000 ...som tur var kunde vi gå med gratis som gäster. Vi hann även med en sväng på stranden och framför allt fick Jenni köra sitt livs första klungpass då vi på lördagen stack ut på en tvåtimmarsrunda med ca 20 andra cyklister.

Det var skönt att få in en helg där vi hann med en hel del annat än att träna. Även om vi inte låg helt på latsidan så kändes det väldigt skönt och avkopplande att komma iväg några dagar till en ny miljö. Det fanns en hel del kul att se, Jenni tog en promenad med familjen Curran och fick se en livs levande alligator i en sjö i närheten (jag missade det hela i tron att de skulle roa familjens 10-åring med att se en uppstoppad krokodil eller en staty eller liknande...suck). Dessutom har vi fått röra oss i historiska kändiskvarter, Stephen pekade ut 10-miljonerdollarspalats där diverse golfproffs, footballspelare och filmstjärnor huserade. Dessutom låg Sawgrass nästan granngårds, nån klubb där Tiger Woods "talade ut" härom sistens.

I samma veva stack Stefan och Micke ner till Miami och blir där några dagar, självklart hoppas vi kunna publicera en rapport från killarna. Hittills verkar de i alla fall ha hunnit med en del annat än träning, mer än så vågar jag inte säga.

Motvind bygger karaktär...

...både i livet och under cykelpassen. Det kan vara en stukad fot just när intervallerna kändes som bäst eller kanske bara en pinande, aldrig avtagande vind som tvingar oss att knyta plastpåsar runt fötterna för att hålla värmen uppe.

Nog klagat, framför allt har vi haft fortsatt kanonfina pass och träningsdagar. Rubin och hans gäng har förgyllt tillvaron för oss med gemensamma träningspass, tävlingsutflykter och goda middagar och resten av dagarna håller vi stämningen själva utan problem.

Annie har visat sig vara en låtsastvilling till Jenni när det gäller filmval, humor, träningsfrenesi och mycket annat. Det är inte utan vemod vi kommer att vinka av henne om några dagar...


Annie huttrar igång inför morgonens intervallpass i alligatorparken...



...medan Fredrik njuter i solen.



Såväl gammal som ung deltog i aktiviteten.



Uppvärmning inför passet



Storlöparen Rubin McRae körde som synes med 20 kilos ryggsäck för att ge oss andra en chans.


Så här glada och nöjda såg vi ut inför cykelpasset i torsdags


Och så här efter att ha dragit i oss avgaser från monstertruckar och kolkraftverk...

Slut på fulvädret!

Hej hopp,

nu har det gått några dagar till och vi matar in bra träningsdagar och mycket slappande däremellan. Hittills har det varit lite synd om oss, vi har bara haft 10-15 grader vissa dagar och nån gång har det till och med regnat. Men nu verkar det vara slut på fulvädret, vi har haft några dagar med dryga 20 och härligt värmande sol...förmodligen blir det bara bättre och bättre nu. Annie har skaffat sig den coolaste solbrännan, hennes stora solglasögon har gett henne en "Björnligan-mask" som inte går av för hackor. Vi hoppas kunna återkomma med en bild...


Cyklingen är något som verkligen fått sig ett lyft nu på sistone, dels för att vi skaffat oss lite starkare ben men framför allt på grund av vädret. Att kunna rulla ut i bara linne och kortbrallor och ändå svettas på cykeln slår det mesta. Vi har hittat riktigt fina cykelrundor nu, det flyter på bra och även om trafiken är snabb och tung så tar bilisterna oftast väldigt bra hänsyn (förmodligen mer för sin egen skull än för vår men det spelar mindre roll). Florida är ju som bekant väldigt platt men just i våra kvarter har vi en del små backar att klättra i och även några mastiga broar som tar någon minut att köra uppför. En bra uppfinning här är att man får svänga höger mot rött om man bara lämnar företräde, det gör att vi får bra flyt i cyklingen utan en massa stopp.

På tävlingsfronten har det varit ganska lugnt än så länge, vi har kört något smålopp som avbrott i träningen men inget som det storsatsats på. Nu är i alla fall jag och Micke anmälda till Gate River Run, amerikanska mästerskapen på 15 km som går den 13 mars. Det brukar vara 20 killar som gör under 45 minuter där så det blir hård konkurrens... Dess förinnan hoppas jag hinna med ett litet duathlon den 7 mars, men huvudtävlingen under resan för min del blir Powerman Alabama, också ett duathlonrace men på sträckan 10km löp, 60 km cykel, 10 km löp. Även det är ett amerikanskt mästerskap så det ska bli riktigt kul att få köra mot de bästa jänkarna. Dan innan hemresan rundar vi av med "Navy Run", en pannkaksplatt 10 km inne på en militärförläggning. Mitt landsvägspers från ifjol är från just det loppet.

Önskemål har inkommit från vissa håll om mer siffror och träningsrapporter, jag lovar att återkomma med en träningsvecka inom kort och ska försöka övertala de andra att bidra med lite också.

Konstigheter

Saker här som är konstiga...

Den godaste glassen köps på det lokala...apoteket. Där hittas även cigaretter och färskt bröd.

Små förpackningar har lägre kilopris än stora. Och det är dyrare att hyra bil i en månad än att hyra en vecka i taget fyra gånger.

Matbutikerna har en kille som packar dina påsar, en som kör ut vagnen på parkeringen och en tredje som hämtar tillbaka vagnarna som lämnats på parkeringen. Dessutom finns det "låne-elrullstolar" för de jänkare som är så feta att de inte pallar att gå omkring i de enorma butikerna. En storrökande lirare gav oss ett beundrande "Ohh, hard core!" när vi tog några påsar i handen och bar dem direkt ut till bilen från kassan.

Efter målgång på löpartävlingarna serveras sportdryck, öl och bagels. Kön är alltid längst till ölen...

Vardaglighet 1: Var och varannan man möter säger "hey, how are you" utan att förvänta sig eller ens ge utrymme för ett svar.

Vardaglighet 2: Småpengarna heter penny, nickle, dime och quarter och man får själv lista ut vad som är vad eftersom valören inte alltid står på mynten.

Och så det här med prylar...har man inte en bil som drar minst 2 liter milen så är man en tönt. Om man frivilligt cyklar en sträcka längre 200 meter istället för att ta bilen är domen densamma. Bor man i lägenhet istället för hus så är man en loser och deltar inte i samhället på samma sätt som en riktig människa.

Vilodag

Ingen träning idag, vi har fokuserat på att göra så lite som möjligt rent fysiskt. OS har ju börjat som bekant och vi lyckades ratta in en kanal som visade Kallas guldrace och Hellners fight om bronset. Många reklampauser med information om diverse flottiga hamburgare och supereffektiva rengöringsmedel...men däremellan fick vi se lite svenskt stål.

Nu har Rubin kommit med ett gäng så vi åkte och hälsade på dem under kvällen och bjöd över dem till ett tröskelpass i alligatorparken imorgon.

Just ja, sen har ju två av oss tävlat också. Micke och Annie tog hem herr- respektive damklassen vid lördagens Swoop the Loop 5km. Skapliga tider för båda trots hård vind och lite klen konkurrens. Jag och Jenni joggade vid sidan om och hejade fram löparna.

Om tjejerna får bestämma kommer kvällen nu att rundas av med en lättsmält, svensk film på vår hemmabio. Imorgon kör vi igen!

Lokalkändisar...

Länk till en liten artikel efter helgens piratlopp: http://www.ameliaislandrunners.com/archive/por10report.htm samt några bilder. Mickes sista lopp iklädd Prefontaine-mustaschen, vi får se vad det innebär inför nästa race.

Cykeltur

En vecka har gått sedan jag anlände till Jacksonville och dagarna har rullat på snabbt här. Någon dag efter att jag hade anlänt läste jag i tidningen att en man hade blivit dödad av en haj här i Florida, jag som är livrädd för hajar, hur ska det här gå tänkte jag. Men inte nog med det så fick jag också reda på att det varnas för alligatorer i skogen där vi springer. Varken någon haj eller alligator har setts till men dock träffade jag och Micke på en död armadillo utmed vägkanten igår på vårt cykelpass. Jag hade hört talas om att Micke hade sett en armadillo tidigare men trodde mest det var någon fantasidjur som han själv fantiserat ihop. För er som inte vet vad en armadillo är så är det ett bältdjur. Läs mer här:http://sv.wikipedia.org/wiki/B%C3%A4ltdjur Efter lite efterforskning av Stefan så fick vi svaret på varför den låg död utmed vägkanten. Anledningen till detta är att när den blir rädd så hoppar den högt och då i höjd med kofångaren på bilarna och så dör den.
Om jag går vidare och berättar lite mer kring vår tur igår så bjöds det på riktigt fint och härligt väder. Vi cyklade utmed havet på nog den längsta raka vägen som jag någonsin har cyklat på. Utmed vägen låg det stora och lyxiga hus. Vi njöt! //Annie

Race Day!

Tidigt, tidigt i ottan ringde klockan. Uppstigning och avresa till Fernandina beach och 10 km-loppet Pirates On The Run. Micke och jag tävlade och Jenni, Annie och Stefan åkte med som supporters och fotografer.

Hela staden hade tagit pirat-grejen på fullaste allvar och klätt ut sig och även släpat dit ett fullstort piratskepp. Starten gick och som vanligt satsade ett gäng juniora hemmalöpare hårt de första 300 meterna för att sedan dö i varierande grad och takt. Micke höll sig dock lugn och även jag hade en sansad öppning. Efter drygt en mile (1609m) övergavs asfalten och vi klev in på en kostig med gräs och lera om vartannat. Halvvägs in i loppet fanns en vändpunkt och sen var det i stort sett samma väg tillbaka. Där fick man på gott och ont möta de andra löparna samt springa om de som vänt tidigare (de som valde 5 km-alternativet). Många hejarop blev det men också kryssande mellan barnvagnar, hundkoppel och mer eller mindre trinda damstjärtar i bredd.

Det var kul att se Mickes målgång, han har gjort stora framsteg både teknik- och fartmässigt och sprang under 36 min trots en väldigt långsam bana (blåst, lera etc.). Efter snudd på två timmars väntan fick vi båda kliva upp och ta emot pris, varsin plakett i jätteformat...vilket föranleder nedanstående lista över mest oönskade priser vid tävling:

1. Stor pokal eller dyl.
2. Liten pokal eller dyl.
3. Oanvändbar pryl (termos, lakanset med obskyrt mönster, tröja stl XL etc)

... och mest önskade:
1. $$$
2. Presentkort
3. Användbar pryl (välja från ett bord som helst ska innehålla något annat än förra årets ratade eller återlämnade priser.)

För tävlande under 12 år kan den översta listan istället användas som önskelista vid tävling...!

Resultat finns här: http://www.1stplacesports.com/pirates1010kres.htm och bilder och filmer hittar ni nedan:


Starten har gått.


Fredrik går i mål.


"Pre" går i mål.

Jack Sparrow ville såklart bli fotad ihop med oss.

Fredrik aka. Sverker O lägger priserna på tunnan.

Bra träningsrytm för alla

Aj aj, nu har det varit lite dåligt med uppdateringar på bloggen... Men det beror i första hand på att vi alla varit hela, friska och kommit in i en riktigt bra träningsrytm och därmed inte haft tid för annat. Dagarna är ganska lika varandra med träning, vila och mat i invanda mönster. Kan låta tråkigt för den oinvigde men dessa veckor är precis vad man vill ha för att lägga en bra grund för kommande säsong.

I måndags kom Annie, triathlet från Falun/I2 IF Karlstad, inflygande och så blev vi fem i gänget. Micke fick en sparringpartner i bassängen och Jenni en kompis att kolla svenska såpor med, så Annie smälter in bra i gänget.

Imorgon är det tävlingsdags för mig och Micke. "Pirates on the Run" står på schemat, ett 10 km terränglopp i grannstaden. Start 08.30 vilket är helt normalt med amerikanska mått mätt...vissa saker är bättre hemma än här och vice verca...mer om det i ett separat inlägg tänkte jag. Tävlingsrapport kommer så fort som möjligt efter loppet!

Simning och kvalitetslöpning i JAX

Efter snart två veckor i Jacksonville har rutinerna börjat sätta sig. När vi äntligen hittade en bra lösning med hyra av bil har vi framförallt kunnat komma igång och simma mer då vi behöver bil för att kunna ta oss till simhallen. Vi simmar i en pool som ligger inom University of north Florida;s campusområde. Ganska coolt att skolan har en friidrottsarena i toppklass, en långbanebassäng, tennisbanor och stora anläggningar för baseball, football m.m. Där ligger Uppsala Universitet i lä... Tyvärr simmar de på tvären av bassängen så istället för 50m så är det 25yards, det blir många vändningar för oss triathleter som föredrar simning i öppet vatten. Positivt är att det alltid finns gott om plats på banorna och badvakter i livräddningstorn a là baywatch ifall någon av oss skulle krokna under passet, känns tryggt! ;)

Livet är en fest, håll med om det, folk och fä!

En annan rolig grej här i Florida är att det så gott som varje helg går olika löptävlingar med bra klass och många deltagare. Jag och Owen som vi bor hos passade på att köra ett lopp över 5km i St. Augustine i helgen. Det är perfekt att redan nu börja tävla lite för att testa lite olika upplägg och farter. I just detta lopp var jag själv dock ute lite väl snabbt och gick med täten (sub 15-löpare) i början vilket kändes på slutet.. Resultatet blev en 16:e plats av drygt 800 herrar på en helt ok tid vilket ändå kändes bra. Extra kul var att jag som tredje man i min age group fick en ölmugg som pris, dessutom åt jag mitt livs första bagel som delades ut efter målgång, helt klart en höjdare!

Starten av Matanzas 5K

I övrigt har vi det riktigt bra här i värmen och idag är det vilodag så nu blir det lite plugg, kanske en tur till stranden och filmkväll. (Veckans filmtips: "Prefontaine", handlar om den amerikanske löparlegenden Steve Prefontaine som är lägrets hittills huvudsakliga inspirationskälla).


//Micke

Cykling i Jacksonville

Igår kom vi till slut ut på ett gemensamt cykelpass. Det tog några dagar att få tag på cyklar till allihop men nu är gatorna invigda. USA är ett land där bilarna regerar och cyklister får anpassa sig efter trafiken men fler och fler cykelbanor dyker upp och nu har vi hittat några skapliga rundor som också känns rätt så säkra.

Idag har vi regn och åska för första gången, men innan det brakade loss hann jag och Micke ut på ett fint löppass i skogen som vi döpt till alligatorparken efter att vi fått veta lite om djurlivet där. Vi hittade fina, slingrande stigar och faktiskt även några backar i ett landskap som annars är väldigt platt.

Camp Florida 2010 igang!

Camp Florida 2010 har startat, den 13:e januari anlande fortruppen pa fyra personer till Jacksonville for att trana och ma gott i The Sunshine State tills isarna slapper och sasongen drar igang hemma i Sverige. Arets fortrupp bestar av duathleterna Fredrik Swahn och Jenni Nilsson, triathleten Mikael Sahlberg samt maskoten Nelson. I mitten av februari vantas tillokning i form av Rubin McRae och en lopargrupp pa ca 15 personer.

Till nasta sasong kommer Camp Florida att vara oppet for alla lopare, friidrottare, simmare, cyklister, duathleter, triathleter och motionarer som vill komma. Sa hall utkik har pa bloggen om du vill satta dig in i vilka mojligheter som finns for traning, tavling och en harlig tillvaro i Jacksonville, Florida.


Löpning i alligatorskogen i Fort Caroline National Memorial Park