Ljuset i tunneln

Idag hade jag hoppats att få redovisa en stark insats vid Powerman Alabama, en duathlon på distansen 10+60+10km som jag tror hade passat mig som hand i handske.

Tyvärr har jag en väl dokumenterad grav utvecklingsstörning som omöjliggör all kartläsning och navigering, så när jag var på väg till bussen som skulle ta mig mellan Florida och Alabama och stötte på en avstängd bro, då förstod jag att det var fara å färde. Mycket riktigt missade jag busseländet och lyckades inte hitta någon plan B i form av flygbolag som var villigt att ta med min cykel som bagage.

Så det blev till att gråta en skvätt och tycka synd om sig själv en dag och sen dra igång träningen igen. Formtoppningen verkar jag i alla fall ha fått till, de senaste dagarna har träningen flutit på riktigt bra. Nu får det bli att ta sikte på tävlingar i slutet av april istället.



Som plåster på såren åkte vi och tog en texasburgare (glutenfri=utan bröd för mig) samt köpte prisvärd yoghurtglass a´ 50 kr.


Vi har precis gått in i sista veckan av lägret, sammantaget har det varit otroligt lyckat med väldigt bra träningskompisar, härligt kvällsumgänge, fint väder och roliga träningstävlingar. Nu närmar sig tävlinssäsongen och det ska bli kul att se både egna och andras prestationsnivå samt att komma ut på alla gemensamma träningar och tävlingar och träffa alla igen. Förutsättningarna där hemma verkar ha hyfsat till sig, snön smälter och fåglarna börjar kvittra. Hoppas att det ska gå att cykla ute så att man slipper gå ner i källaren och pressa trainer alltför mycket.

Micke och jag tar nu sikte på "Navy Run", ett 10 km-lopp inne på en militärbas. Det går av stapeln på lördag (i vanlig ordning start i svinottan) och vi lär återkomma med en rapport därefter om inte innan. Fram till dess blir det att njuta av ett fantastiskt väder, 25 grader och sol lär vi inte ha hemma riktigt än.

Till sist vill jag uppmana alla att gå in på www.duathlon.se och kolla programmet för vårens tävlingar. Välkomna dit antingen som deltagare eller publik!