När gången bli tuff, då börjar tuffingarna att gå...

...nä, ofta funkar det inte med en rak översättning av engelska uttryck till svenska. Men efter ett antal veckor här är det lätt hänt att man kläcker ur sig helt imbecilla grejer i stil med rubriken ovan (When the going gets tough, the tough get going). När vi i helgen hjälpte till med lite jobb vid löparmässan (notera att jag inte säger "expon") inför Gate River Run skulle vi få lite kläder och prylar som tack för hjälpen. Jenni hade siktat in sig på ett par kompressionsstrumpor men kom hem med något helt annat. Jag frågade varför och fick det härliga svaret "Nej, strumptanten var helt ute ur strumpor" ..."out of socks". Sedan tidigare läger i Kalifornien hos min kompis Johan som också "plockat upp" en hel del språkliga halvmesyrer (ibland avsiktligt, ibland inte) så har jag lärt mig att njuta i fulla drag av de nya kreationer som kan uppstå.


Jenni och Jo, ej ute ur strumpor

Så i lördags var det tävlingsdags för mig och Micke, Gate River Run tillika amerikanskt mästerskap på 15 km avgörs på en rätt tuff bana i centrala delarna av Jacksonville, med två kilometer kvar ska man till exempel ta sig över en bro bestående av ca 800 meter uppför, 100 meter slätt och sen 800 meter utför. Jag (och ca 15000 andra) sprang loppet i fjol men för Micke var det debut och även om jag varnat honom lite innan så gick han som vanligt "all in". Jag fick ett bra lopp där 5:orna passerades enligt 16.42-33.26-50.18 vilket var några få sekunder sämre än i fjol men i år var det mer vind och värme vilket antyds av att min placering var 52 i år jämfört med 66 i fjol och i år var det bara topp-10 som gick under 45 minuter medan 20 killar gjorde det i fjol. Micke hade en hård dag på jobbet och en tuff träningsvecka bakom sig. Hans mål var att hålla 5:orna på 18 minuter styck vilket funkade i 10 km men sista femman inklusive bron blev lite tuffare och sluttiden landade på 55.37min.


I mål på 50.18 flankerad av loppets speaker Paul "Mad Man" McRae


Micke i mål på 55.37, aningen aningen sliten

Efter loppet var det traditionell After Run-fest, deltagandet var ganska varierat och nedanstående bild får manifestera geisten hos oss som sprungit:

Deena, party animal